Politiker och jurister (inte nödvändigtvis alla, men en besvärande stor andel av dem) tycks på allvar tro att man med juridik kan sätta sig över såväl fysikens lagar som människors kollektiva beteenden. Så tolkar jag åtminstone den brist på verklighetsförankring jag ser i dessa lagförslag med tillhörande förarbeten. Man gräver ned sig i formalismer, ser en ordvändning i något rättsutlåtande och blåser upp den in absurdum för att komma runt ett visst lagstiftningshinder, utan att ta ett steg tillbaka och fråga sig: Vad innebär det här undantaget i praktiken?
Antagligen har de ingen aning om det senare, och därför tar de inte detta steg tillbaka. Risken är stor att de då skulle ge sig ut på alltför tunn is utan några intellektuella isdubbar alls att rädda sig med om olyckan skulle vara framme.
Jag kommenterar här endast vad som framgår av inlägget ovan, då jag inte själv har granskat de aktuella förslagen, men känner igen den process som beskrivs: EU-rätten lämnar utrymme för obegränsad datalagring i händelse av ett ”nationellt nödläge”, vilket utredaren tolkar som en användbar formalitet, något som Säpo kan hänvisa till i ett administrativt beslut.
”Nationellt nödläge”, det är för mig exempelvis när främmande makt invaderar landet och hotar att eliminera dess demokratiskt utsedda regering inom tre dagar. Eller för all del, det akuta läge som uppstod på förmiddagen den 11 september 2001 när amerikanska myndigheter fann att fyra inrikesplan kapats samma morgon och antingen hade nått kaparnas mål eller var på väg att göra det. Knappast någon invånare i Ukraina eller USA lär ha ifrågasatt att det som hände 2022 respektive 2001 utgjorde just sådana ”nationella nödlägen”.
I Sverige har vi väl knappast sett något ”nationellt nödläge” sedan de krigshändelser i början av 1800-talet som föranledde Finland att avträdas till det ryska imperiet. Därför saknar dagens politiker relevanta referensramar, och börjar utreda vilka vardagshändelser som skulle kunna utgöra ”nationella nödlägen” hos oss i dag. Om en plötslig hamstringsvåg leder till brist på tvål och toalettpapper i butikerna, är det ett nationellt nödläge? Knappast om det bara sker på en viss ort; då är det ju inte ”nationellt”, men om det drabbar butiker i såväl Tärendö som Trollhättan och Slite, då har väl denna tillfälliga brist på i hushållet ”nödvändiga” förbrukningsartiklar en uppenbart nationell prägel som borde räcka för EU-domstolen, eller?
Den verklighetsförankring som man kan kräva: Tag reda på vad EU-rätten faktiskt menar med de termer den svänger sig med, i stället för dessa improviserade skrivbordstolkningar.
